Fiji! 

Hej bloggen.

 

Så det sjuka är... att jag lämnar Sydney imorgon kväll. Jag har hittat farmjobb - så fort jag pratat i telefon med bonden så satte jag mig framför datorn, bokade flyg, hostel och buss till farmen mitt ute i ingenstans (1,5 timme från Busselton, Västra Australien.....)  

 

Fick en så sjuk känsla efterråt. För det första - LÄTTNAD över att ha hittat en normal farm, i västra australien, med en familj som verkar jättetrevlig! Men sen blev jag sorgsen... Ska jag sticka nu? Va? Sydney?????? :( 

 

 

Har bott här i 4 månader. Detta har blivit mitt hem. Kom hit här helt själv, just a small town girl, kände en person och hade inget hem. Under dessa 4 månader så har jag fått ett jobb, ett hem, arbetskollegor, roomies, vänner, ovänner. Allt som hör till ett hem. Jag har sprungit i parkerna, shoppat i staden, festat på nattklubbarna, legat på stränderna, gått promenader vid klipporna när jag känt mig ledsen eller ensam.. Och den här staden har gett mig så mycket gott. Den här staden har tagit hand om mig så sjukt bra. Bondi, Bondi Junction.. Rose bay.. Mitt jobb på NBF... :( 

 

 

Allting känns så hemma. Så vant och tryggt. Kommer sakna Oakley Road.. Mitt första hem utan min familj. Första gången jag betalat hyra, handlat min egna mat, tvättat min egna tvätt. Mina första rumskamrater (bra och dåliga). Mina första grannar. Alla fulla kvällar hahahha. Bra minnen, mindre bra minnen. När vi lärde känna engelskkillarna, första veckorna när vi var där nästan varje helg och drack/gick ut. Juldagen, nyårsafton.. Hela januari som bara var massa festande. Asså va? Ska jag sticka nu? Jag som älskar det här stället?

 

 

Jag har känt mig stolt att säga att jag bor i Sydney. Detta är min stad - den är så vacker, så stor, och har så sjukt mycket att erbjuda. När jag kom hem från Fiji och såg Sydney kände jag "JAAA, Hemma!!!". Samma känsla som om jag skulle landa i Köpenhamn och se Malmö. Är det inte sjukt? För några månader sen när jag landade här kände jag ingen, kände mig liten, orolig och nervös. Nu landar jag här och känner mig bekväm, trygg och har en ro i kroppen. 

 

Men samtidigt är jag redo för något nytt. Ett nytt äventyr. Lämna Sydney, lämna NSW, lämna östkusten och storstadslivet... Och embraca en helt annan livsstil! Farmlivet..... Västkusten i Australien... Enkla människor, småstadsmänniskor. Vackra stränder, vacker natur och kängrusar överallt. 

 

Jag är verkligen redo, även om jag känner mig lite nostalgisk. Och det sjuka är - att jag knappt känner mig nervös över att flytta ut mitt ute i ingenstans. Visst, lite pirrig är jag... Men det känns OK. Det är lugnt. Jag fixar det! Jag flyttade ju hit helt själv, så varför skulle jag inte kunna flytta till Busselton, WA helt själv? 

 

Idag jobbar jag mitt sista pass på NBF också... Lite sorligt för jag har ju lite av en romans där. En liten förälskelse. Men äh, kanske är kul att lämna det som det är. Han var ändå inget man satsar på direkt seriöst, mer en kul grej. Men ändå, lite tråkigt att lämna nu när jobbet blivit extra roligt. 

 

Ska sticka o köpa en resväska, tvätta mina kläder och sen jobbar jag ikväll. Imorgon åker jag..

 

Puss!